ruthlouise

Vissa saker är svåra på riktigt.
Ibland är det värsta som kan hända fruktansvärt.
Jag vet  att det är så.
Allt är inte en dans bara man betämer sig för det.
Vissa saker är skit helt enkelt.

Det finns en berättelse som jag älskar,
jag brukar läsa den när livet gör ont.
På något vis tröstar den mig..

En pappa tog med sig sin lilla son till en leksaksaffär.
Medan pappan letade efter det han skulle ha, vandrade den pojken iväg på egen hand.
I ett hörn hittade han en staty av en man, gjord av ballonger.
Statyn fascinerade pojken, så han blev stående där en stund.
Efter ett tag kunde pojken inte låta bli att peta till statyn, bara för att se vad som skulle hända.
Statyn tippade bakåt en bit, men studsade sedan tillbaka till upprättstående.
Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken, så han drömde till statyn ytterligare en gång  - nu med full kraft.
Men samma sak hände också den här gången.
Statyn tippade och studsade tillbaka så att den åter stod upprätt.
I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son titta fascinerat på ballongstatyn.
“Hur tror du det kommer sig att den reser sig upp varje gång du slår ner den?” frågade pappan.
Pojken tänkte tyst för sig själv en stund, och sa sen:


“Är det kanske för att han står upp på insidan?”

/ Det är aldrig kört (Samlingsvolym)

Jag vill kunna stå upp på insidan även när det gör ont, när livet slår.
För mig är Gud kontrollen då, det är han som reser mig upp.
Jag gråter fortfarande och har inte alla svar, men jag är inte ensam.   

Hej barfotasomrar utan bekymmer, ljusa nätter och varm asfalt
Hej ängsblomster och surrande bin
Hej hemmakokt jordgubbssaft
Hej stenkulor och hopprep, picknickkorgar och sandaler
Hej glada minnen och öppna famnar
Hej vackra färger på himmelen

Hej barfotasomrar utan bekymmer, ljusa nätter och varm asfalt
Hej sand mellan tårna och kalas
Hej tidiga mornar
Hej termoskaffe och saltvatten, bra böcker och sol
Hej alla skratt och glädjetårar
Hej vackra färger på himmelen


Hejdå allt annat.

Baby, med dig kan jag ha tråkigt
Vi kan vara loja och låta bli att skoja
Baby, med dig kan jag ha tradigt
Vi har suttit tysta och ändå blivigt kyssta

Vi har sagt miljoner ord
Vi har ätit vid hundratals borde
Vi har smitigt ut från festerna fast vi själva bjudit gästerna
Vi har delar en citronil och kastat pil

Baby, med dig kan jag ha tråkigt
Vi kan sitta stilla om vi skulle villa
Baby, med dig kan jag ha leda
Vi kan knäcka nötter hemma på en fredag

Vi har hållit varandra i händerna
Vi har krupit hem på tänderna
Vi har badat i sjöar som varit för kalla
Vi har frusit och blivigt förkyldas av alla

Vi passar på att va två

Baby, men dig kan jag ha vemod
Det får va enahanda vi har ju varandra
Baby, med dig kan jag ha tråkigt
Vi har suttit tysta och ändå blivigt kyssta

Baby, låt oss få ha det så



/ Svante Thuresson

De senaste veckorna har jag åkt ovanligt mycket tåg.
Det är någonting speciellt med tågstationer.
Luften är liksom mättad av känslor.
Lyckligt varma möten på mörka regniga perronger.
Tårdränkta avsked sekunder innan konduktören blåser i visselpipan.
Därtill varje resenärs historia.
Även om det bara handlar om mina betraktelser är det som att läsa en ny bok varje resa.

Tänker här och nu avslöja den mest spelade hemma hos mig,
vinnaren är Regina Spektor.
Allt är rätt, orden, rösten, melodierna, musiken, känslan, ja allt!
 Lyssna!!

Det är otroligt hur många bloggare som idag hittar sina läsare,
eller kanske snarare vilka bloggare som hittar läsare.
Jag blir ledsen när jag ser vilka ord det är unga människor låter sig påverkas av.
Så mycket tjat om ingenting och framförallt skitsncka om andra bloggare.
Jag önskar så att människor kunde förstå vilken makt det har.
Har man en blogg som läses av flera tusen peroner varje dag,
varför väljer man då inte att skriva om någonting vettigt?
Du kanske tycker att jag bara borde låta bli att bry mig, för jag måste inte läsa bloggarna om jag inte vill.
Och det är jättesant och jag vill verkligen inte läsa bloggarna och gör det därför sällan.
Men jag tror att det finns så många fler som inte vill läsa dem men som inta kan låta bli.
Jag tror att det genom detta bloggande sprids någon slags form av epedemi.
Men du måste inte se ut som tjejen där, du måste inte tycka som tjejen där, du måste inte prata som tjejen där, du måste inte tycka om samma saker som tjejen där, du måste inte vara tjejen där!

 

Som när man var lite och letade längst bak i matteboken för att vara säker på sitt svar.
På samma sätt har jag letat i hjärtat och funnit att det här är helt rätt.
Jag vet inte hur jag kom fram till det,
vi följde inga förutbetämda regler eller absoluta metoder,
likväl är jag övertygad om att det är så här det ska vara.
Jag har aldrig saknat annat.
Du är mitt hjärta.

Det regnar vackert ute, det rimmar med mitt humör.
Ibland upptar livet på insidan mycket av tiden.
Det måste inte nödvändigtvis vara negativt men oavsett går det åt mycket energi.
Bekymmer kan slå sönder en människa.
Oro, sorg, rädsla, ilska.
Men det är inte meningen.
Igår påmindes jag om en av de starkaste sanningarna.
Jag återvänder dit och vilar i den.

I know that I can make it
I know that I can stand
No matter what may come my way
My life is in your hands

With Jesus I can take it
With Him I know I can stand
No matter what may come my way
My life is in your hands

/Kirk Frankling

himlen har min favoritfärg
det tröstar mig idag

Idag har jag en helt ledig dag, det tillhör ovanligheten.
Jag menar inte att jag har ett överdrivet fullbokat liv men oftast är det något som ska göras.
Men inte idag.
Jag är en person som verkligen tycker om att umgås med andra.
Och jag har oftast människor omkring mig, något jag verkligen är glad över.
Men jag är samtidigt en person som behöver tid för mig själv.
Därför ska jag nu krypa ner under täcket i soffan med en bok och dricka kaffe ur min favoritkopp.
Den är turkos och jag har ingen annan kopp som matchar den,
därför är det den jag tar fram när jag ska umgås med mig själv.