ruthlouise

Vissa saker är svåra på riktigt.
Ibland är det värsta som kan hända fruktansvärt.
Jag vet  att det är så.
Allt är inte en dans bara man betämer sig för det.
Vissa saker är skit helt enkelt.

Det finns en berättelse som jag älskar,
jag brukar läsa den när livet gör ont.
På något vis tröstar den mig..

En pappa tog med sig sin lilla son till en leksaksaffär.
Medan pappan letade efter det han skulle ha, vandrade den pojken iväg på egen hand.
I ett hörn hittade han en staty av en man, gjord av ballonger.
Statyn fascinerade pojken, så han blev stående där en stund.
Efter ett tag kunde pojken inte låta bli att peta till statyn, bara för att se vad som skulle hända.
Statyn tippade bakåt en bit, men studsade sedan tillbaka till upprättstående.
Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken, så han drömde till statyn ytterligare en gång  - nu med full kraft.
Men samma sak hände också den här gången.
Statyn tippade och studsade tillbaka så att den åter stod upprätt.
I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son titta fascinerat på ballongstatyn.
“Hur tror du det kommer sig att den reser sig upp varje gång du slår ner den?” frågade pappan.
Pojken tänkte tyst för sig själv en stund, och sa sen:


“Är det kanske för att han står upp på insidan?”

/ Det är aldrig kört (Samlingsvolym)

Jag vill kunna stå upp på insidan även när det gör ont, när livet slår.
För mig är Gud kontrollen då, det är han som reser mig upp.
Jag gråter fortfarande och har inte alla svar, men jag är inte ensam.