både glad och ledsen åt en grej, det är vemod om du frågar mig.
Jag är inte den som gärna skriver om vad som helst så att vem som helst kan komma åt det.
Inte för att det är obetalbara ord utan mer för att det ofta speglar det som finns inuti.
Och förmodligen finns du här som jag verkligen skulle kunna dela det med,
men det kan jag ju inte riktigt veta i detta nu.
Trots detta ska jag nu låta mitt hjärta bestämma vad jag vill säga, helt och fullt.
Det kan verka överdrivet och löjligt men jag måste få ut lite av min kommande saknad.
För när en person som man pratas vid med var och varannan dag och träffar så ofta det går reser till andra sidan jorden infinner sig en konstig känsla.
vemod tror jag det kallas.
Kommentarer
Trackback
