som sagt.

Ofta hör jag berättelser om möten på tåg.
Hur man hamnar i intressanta samtal med helt okända människor.
Jag vill inte tro att jag är osocial,
och jag har nog egentligen aldrig undvikit situationer som kan leda till de ovan nämnda,
men av någon anledning har jag liksom aldrig hamnat i de där samtalen.
Men idag hände det, en total främling köpte mig kaffe då jag inte hade några kontanter...
Nu är det inte så att kaffet var avgörande,
men som jag konstaterade igår tror jag ändå att de fyllde en viss funktion.
Hur som helst, tågresan blev betydligt mycket mer rolig och jag slapp huvudvärken
som annars uppstått till följd av bristen på koffein.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0