stå stilla i smärtan.
Jag har funderat mycket över de faktum att vi växer genom svårigheter.
Ofta krockar det i mitt huvud, krockar med det orimliga att saker som gör ont kan leda till gott.
Jag tror inte att allting har en mening, jag tror inte att allting kan vändas till någonting bra.
Men jag tror att allt som händer påverkar oss, jag tror allt som händer kan hjälpa oss att växa.
Inte förutsatt att de är avgörande för vår mognad eller alls nödvändiga.
Men ibland tror jag att saker kan te sig som bara mörker fast de egentligen är början till ljus.
Ylva Eggehorn sätter ord på detta och mitt hjärta kan inte släppa dem..
stå stilla i smärtan
rotad i det som är ljus i dig
låt svärdet gå genom dig
kanske det inte alls är ett svärd
kanske det är en stämgaffel
du blir en ton
du blir den musik du alltid längtat efter att få höra
du visst inte att du var en sång
