ruthlouise

På något underligt vis är det samma känsla varje år.
På ett sätt känns det som om sommaren flugit förbi,
å andra sidan känns det evigheter sedan dagarna hade någon form av rutin.
Därför är det ändå skönt med en ny terminsstart,
jag trivs nog ändå bäst när dagarna följer vissa bestämda mönster.
Nog för att nya sammanhang gör mig onödigt nervös.
Därav smyger sig ett visst vemod in
och regnet som smattrar mot rutan förstärker det ännu lite mer. 
Så liksom alla andra år längtar jag till oktober,
då inbillar jag mig att en viss rutin innefunnit sig och nervositeten flytt sin kos.

och den fina sommren får vi spara.