sätter ord på mycket just nu.
jag sträcker mina händer ut mot regnet
och känner varje droppe göra spår
jag är tillbaka till en bön
jag slås av alla känslor som rusar
av alla dimensioner som dom når
jag är tillbaka till en bön
jag är tillbaka till en bön
en törst jag nästan hade glömt
det var för denna längtans skull jag en gång kom
det är den allt handlar om
det allvar man kan höra i ett höstregn
det har jag alltid burit i mitt bröst
jag är tillbaka till en bön
jag letar efter något förlorat
nåt som jag för länge sen gav röst
jag är tillbaka till en bön
det är trasigt och slitet här inne,
men jag bär på en skatt, som ett ljust och vackert minne
jag är tillbaka till en bön.
Michael Johnson
Kommentarer
Trackback
